Disputation: Gränsöverskridande erkännande av formaliserade samkönade relationer i Europa - rollen av ordre public i de baltiska staterna och Polen

  • Datum:
  • Plats: Zoom https://uu-se.zoom.us/j/67693993040
  • Doktorand: Laima Vaigė
  • Arrangör: Juridiska institutionen
  • Kontaktperson: Estelle Lerceteau-Köhler
  • Disputation

Laima Vaigė disputerar i internationell privaträtt. Försvaret blir på engelska.

Opponent: Doc Máire Ní Shuilleabháin, University College Dublin
Ordförande vid disputationen: Prof Maarit Jänterä-Jareborg, Uppsala universitet

Allmänheten har möjlighet via en dator som fakulteten tillhandahåller i Universitetshusets hall att kunna följa disputationen. Vänligen använd sidodörren.

Abstrakt

Äktenskap och registrerade partnerskap, giltigt ingångna i ett land men som inte betraktas som giltiga av ett annat lands rättssystem, kallas för “haltande äktenskap”, respektive ”haltande partnerskap”. Två personer av samma kön kan inte ingå äktenskap på samma villkor som kvinnor och män i t.ex. de länder som studeras i denna avhandling, nämligen Estland, Lettland, Litauen, och Polen.

Av dessa länder är det vidare endast Estland som tillåter samkönade par att registrera partnerskap, sedan 2016. Att blivande makar är av olika kön anses som ett materiellt krav och inte som formkrav till äktenskap. Den negativa inställningen till formaliseringen av samkönade parrelationer påverkar hur rättssystemet i de baltiska länderna och Polen ser på samkönade äktenskap eller registrerade partnerskap ingångna i utlandet. Dessa relationer riskerar att vägras erkännande.

Enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har alla unionsmedborgare rätt att fritt röra sig inom medlemsstaternas territorier och flytta till en annan medlemsstat. Det inkluderar EU-medborgare som ingått samkönat äktenskap i en medlemsstat enligt där gällande regler. Den fria rörligheten blir dock rättsligt sätt en illusion när rättsliga skillnader av nu aktuellt slag riskerar att hindra utövandet av familjelivet och att slå sönder familjen. Hur djupgående motsättningen är illustreras av Polens försök att med hänvisning till grundläggande religiösa värderingar och skyddet för den traditionella familjen och landets kultur hindra åtgärder av EU att behandla samkönade par på samma villkor som olikkönade par.

I avhandlingen analyseras olika sätt att med den internationella privaträtten som verktyg sammanjämka de olika synsätten och på det sättet bidra till EU:s vision om ett gemensamt europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa. Bland frågor som studeras ingår följande:

 

Hur hanterar de baltiska staterna och Polen samkönade äktenskap och registrerade partnerskap ingångna utomlands?

Vilken inverkan har och borde ha europeisering på medlemsstaternas rätt och möjlighet att vägra erkännande av samkönade relationer som formaliserats i en annan EU-medlemsstat?

 

Avhandlingen argumenterar för att den internationellt privaträttsliga lagvalsmetoden fortfarande ska betraktas som relevant vid bedömningen av giltigheten av formaliserade samkönade parrelationer. Vilket lands lag som gäller för ett äktenskaps materiellt rättsliga giltighet avgörs fortfarande i varje EU-medlemsstat autonomt, enligt där gällande lagvalsregler. De estniska reglerna hänvisar till en tillämpning av lagen i den stat där parterna har hemvist, medan de lettiska och polska reglerna hänvisar till lagen i den stat där parterna är medborgare och de litauiska reglerna utpekar som tillämplig lagen i den stat där äktenskapet ingås.

Formaliserade parrelationer som ”haltar” på ovan angivet sätt är dessutom känsliga utifrån synpunkter av ordre public, som är ett viktigt instrument inom den internationella privaträtten. Ordre public-förbehållet syftar i detta sammanhang till att skydda det nationella rättssystemet och dess grunder från stötande effekter av alltför främmande inslag i utländsk lag eller av i utlandet förvärvade civilstånd. Ordre public-förbehållet möjliggör att den utländska lagen eller det utländska civilståndet ersätts av en tillämpning av inhemsk lag och, vid behov, vägrat erkännande.

Tendenserna åt det här hållet är särskilt tydliga i Polen. En verklig utmaning som lyfts fram i denna avhandling är att, utifrån den allmänna europeiseringen och staternas europarättsliga förpliktelser, få staterna att avstå från att bekämpa formaliserade samkönade relationer genom ett omfattande bruk av ordre public-förbehållet såsom stridande mot grunderna i den egna rättsordningen. En överanvändning riskerar även att bortse från statens egna internationella privaträttsliga regler och dess internationella skyldigheter.

Ländernas praxis att med hänvisning till ordre public vägra tillämpa utländsk lag som tillåter formalisering av samkönade parrelationer och att vägra erkännande i parternas i utlandet förvärvade civilstånd som gifta eller registrerade partners analyseras i avhandlingen utifrån Europakonventionen och EU-rätten. Att denna vägran motiveras med hänvisning till det särskilda värdet av heterosexuellt äktenskap visas vara oförenlig med den primära EU-rätten eller Europakonventionen, mot bakgrund av rättspraxis från både Europadomstolen och EU-domstolen. Det finns också klart stöd för en mer inkluderande tolkning och tillämpning, till och med i rättsdoktrinen i de analyserade länderna och i viss mån även i myndigheternas rättstillämpning i dessa länder.

I denna avhandling pläderar jag för en holistisk ordre public approach. Till synes handlar det om en konflikt eller potentiell konflikt mellan den europeiska offentliga politiken och den nationella. Avhandlingen visar dock att det handlar om en utvecklingsprocess som på ett tydligt sätt ger uttryck för den internationella privaträttens relevans och återför disciplinen till dess ursprungliga grundidéer.

I dagsläget kan formaliserade relationer som anses vara "främmande” erkännas åtminstone delvis, för att ge dem vissa rättsliga effekter. Inom Europeiska unionen kommer dock ett fullständigt erkännande att vara nödvändigt i framtiden. Det i avhandlingen tillämpade holistiska tillvägagångssättet där de nationella och de gemensamma europeiska värdena balanseras mot varandra visar att det krävs en noggrann juridisk analys. Det förutsätter överläggningar om vad som verkligen är viktigt för det aktuella rättssystemet och vad som utgör kärnan av gemensamma värderingar i relationen med andra länder och med andra människor.