Ny avhandling: Därför upprör ord som hen

2015-06-01

Daniel Wojahn har i sin doktorsavhandling undersökt de senaste 50 årens feministiska språkförändringar samt reaktionerna på dessa. Den ger svar på varför ord som hen och ombudskvinna bildas och varför de väcker så starka reaktioner.

– Medan jag arbetade med avhandlingen startade den stora offentliga debatten kring hen. Även andra aktivistiska språkförändringar, som att ändra yrkestiteln brandman, började diskuteras i medierna, berättar Daniel Wojahn, som är doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet och Södertörns högskola.

I avhandlingen analyseras bland annat ett material som består av nästan 2000 negativa inlägg som postats i kommentarsfält på tidningars webbplatser. De flesta inläggsskribenterna anser att kön är något medfött och oföränderligt. Ändå befarar skribenterna att nybildade ord som hen kan ”könsförvirra” barn så att de skulle kunna få problem med sin identitet. Det varnas för att könsskillnader mellan kvinnor och män kommer att suddas ut genom användningen av hen och att detta i slutändan leder till att indelningen i två kön kommer att upphävas helt.

– De som är emot språkförändringar tillskriver därmed språk en stark verklighetskonstruerande potential. Det är givetvis inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Språket tillskrivs en stark betydelse som upprätthållare av samhälleliga normer och maktstrukturer, konstaterar Daniel Wojahn.

De språkförändringar som analyseras i avhandlingen har initieras av språkaktivister, som Daniel Wojahn kallar de personer och grupper som själva aktivt förändrar språket, till exempel genom att bilda nya ord. Under analysperioden, som sträcker sig från 1960-talet till 2015, har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, kvinniskor, hoan, h@n, intergender, trans, cisperson och pansexuell är bara några av dem.

– Det rådande språkbruket har under de senaste 50 åren bland annat kritiserats för att framställa mannen som den mänskliga prototypen, för att konstruera heterosexualitet som norm och för att diskriminera trans*personer. Syftet med de språkförändringar som jag har analyserat är att utmana samhälleliga normer som patriarkatet, heteronormen och tvåkönsnormen. Men många nya ord bildas också för att kunna benämna sig själv, sin egen könsidentitet eller sin egen sexuella identitet, som tidigare inte gick att benämna för att orden saknades i det vedertagna språkbruket, säger Daniel Wojahn.

Avhandlingen visar också att den svenska språkvården intar en annan grundhållning än aktivisterna och de som reagerar i kommentarsfälten på aktiva språkförändringar. Språkvårdare beskriver språk i stor utsträckning som något som avspeglar samhället och inte som något som är med och konstruerar det. Genom en analys av de senaste 50 årens mest betydande språkhandböcker som har getts ut av framför allt Svenska Akademien och Språkrådet visas att språkvården betraktar samhället och språk som två fenomen som går att skilja ifrån varandra. Språkvården väljer att betrakta politisk språkförändring först och främst som en rent språklig fråga, till skillnad från språkaktivisterna som vill arbeta för social förändring genom språket.

* Skrivsättet med asterisk används i stora delar av trans*rörelsen som ett övergripande begrepp som signalerar att det är olika typer av trans*identiteter som inkluderas, exempelvis transsexuell, intergender eller nongender.

Avhandlingen "Språkaktivism. Diskussioner om feministiska språkförändringar i Sverige från 1960-talet till 2015." läggs fram vid Södertörns högskola den 5 juni.

Daniel Wojahn har genomfört sina doktorandstudier i nordiska språk vid Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet och vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola.