Vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap

Hallå där Torsten Svensson!

2015-03-31

Personporträtt på professor Torsten Svensson i sitt tjänsterum.

Torsten Svensson började som vicerektor för vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap 16 februari 2015 och slutade samtidigt som prefekt för statsvetenskapliga institutionen.

Torsten Svensson, professor i statskunskap, valdes till vicerektor för vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap från 16 februari 2015 fram till den 30 juni 2017 efter att den förra vicerektorn Jörgen Hermansson avsade sig uppdraget på grund av sjukdom. Vi träffade Torsten Svensson för att ställa några frågor om framtiden.

Hur känns det?

– Än så länge är det förvirrat men jag har ju lite erfarenhet från i våras när jag gick in som ställföreträdande vicerektor. Jag känner igen frågor och personer men det är lite svårt att sätta sig in i rollen och vad som krävs av mig och vad jag kan och ska göra. Jag fick också lämna prefektskapet på statsvetenskapliga institutionen väldigt plötsligt och det finns saker där som jag inte hann avsluta och det känns inte bra.

Varför tackade du ja?

– Jag har relativt lätt att vara ganska rak och bra på att prata med människor och har upplevt att det kanske finns ett sådant behov. Mina erfarenheter från våren gav förstås också en referensram till vad uppdraget innebär. Men det var också klassisk lojalitet, jag fick en tydlig fråga från valberedningen och valde att ställa upp.

Vad ser du som viktigast den närmaste tiden?

– Rollen som vicerektor inom humsam är lite annorlunda mot teknat och kanske också medfarm eftersom vi har lite olika organisation. Vårt vetenskapsområde hävdar starkt betydelsen av kollegialitet och fakulteternas självbestämmande men om det ska fungera måste fakulteterna våga kliva fram och driva frågor och göra det tillsammans. Min uppgift är att se till att fakultetsnämnderna och dekanerna inte bara reagerar utan även agerar. Min roll som vicerektor är att samordna, inspirera och trycka på.

– Vi arbetar med några centrala konkreta frågor just nu. Arbetet med verksamhetsplanen 2016 har precis börjat och det är en fråga jag behöver sätta mig in i. Jag sitter med i arbetsgruppen för infrastrukturfrågor och det är en viktig fråga för vårt vetenskapsområde. Det pågår också diskussioner om hur vi ska organisera den kommande självvärderingen av utbildningskvalitet som ska införas.

Vilka utmaningar ser du för vetenskapsområdet?

– Vi behöver formulera egna ståndpunkter och mål utan att det är en reaktion på ledningen, aktivt sätta frågor på dagordningen. Vi behöver till exempel beskriva det fundamentala bidrag till det vetenskapliga samtalet som humsam står för. Vi måste argumentera för vår samhällsnytta och vår betydelse för vetenskaplig framgång och excellence, vi behöver spegla den bredd och vetenskapliga framgång som vi har i våra olika discipliner både med resurser och erkännande.

– Vi behöver på ett konkret, konstruktivt sätt hantera kraven på samverkan, tredje uppgiften, som nu kommer att bli tydligare. Vi måste visa på vår stora bredd i humsams samverkan och att samverkan är bredare än patent och kommersialisering.

– IT-frågor för hela Uppsala universitet är en annan utmaning. Vi behöver få till en organisation som gör att verksamheten är en del i IT-organisationen. Beslut måste förankras i verksamheten och med deras valda representanter. Jag känner mig till exempel inte bekväm med särskilda rektorsråd som svävar löst i förhållande till den verksamhet de ska företräda. De borde åtminstone ingå i en kommittéstruktur. Men samtidigt upplever jag att rektor och prorektor vill försvara verksamhetens plats i organisationen.

– Uppsala universitet är en gemensam organisation och alla är gynnade av samordning men det måste inte ske genom en helt centraliserad organisation. Frågan är alltså hur vi ska styra vår organisation med både samordning, kollegialitet och självbestämmande.